I Stockholm är det just nu en kulturfestival.
Allt är gratis.
Till och med Häagen-Daz-glassen.
Fast jag åt ingen.
Istället var jag på två konserter:
Linnéa Olsson (nedtonad, ambitiös, singer/songwriter med cello som instrument)
och Ola Salo + Sveriges Radiosymfoniker.
Båda konserterna var skitbra helt enkelt.
Det är mäktigt att lyssna på musik ute i friska luften, att låta blicken fladdra runt, att höra ett måsskrik klaga i bakgrunden, att inte frysa för kvällen var så ljum, att tänka att kultur är något enastående. Nåt vi människor gör för att hålla borta mörkret.
Kanske till kostnad för annat.
Det var en mäktig känsla.
Jag blev trött och utpumpad och la mig tidigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar