15 april Hon äter igen!

Livet går upp och ner.
Igår eftermiddag/kväll matvägrade hon totalt.
Jag strödde till och med kattmynta över torsken utan resultat.
Hon blev lite mer icke-Rödluvan - mindre kramig, ville bara vara ute i korridoren, drog sig undan.
Till slut matade jag henne med vätska, för att vara riktigt säker på att hon skulle få i sig.
Sent på kvällen tog jag fram sprutan och löste upp tabletten i vatten och sprutade in den rosafärgade vätskan i mungipan på henne.
Inte populärt.
Men hon fick i sig det.
Torsken, som jag hade skopat upp, som hon vägrade äta, var kvar i skålen.
Tänkte inte mer på det.

Nån gång på morgonkvisten, vaknar jag till. Mellan sömn och vaka inser jag att Rödluvan trampar runt och piper, som hon brukar när matskålar gapar helt tomma.
Drömmer jag?
Tillslut pallar jag mig upp och ser mer glädje att katten har ätit upp i båda skålar - den med mynta och den utan. Och nu är hon HUNGRIG!
Verkar som magkatarrs-medicinen har kickat in och gett henne matlusten tillbaka.
Dagens medicin intas (denna gång som tablett och inte spruta) och sen skopar jag upp en liten msk torsk. Men hon vill ha mer.
Nu får vi ta det lugnt.
Efter maten dricker hon på eget bevåg.

Nu avvaktar vi och ser om hon kommer att kräkas upp maten.
det blir en skiljedelare.
Får hon behålla det - tja, då är vi på god väg.

Men vet ni vad hon piper efter mat!
Det skär i hjärtat.