Träffade Krook idag. Hans familj kommer hem på fredag. De är helskinnade, deras släktingar med.
Det är svårt att ta in vad som händer därborta. På alla sätt och vis.
Kommer japaner att vilja se katastroffilmer efter det här? Eller tvärtom - det kanske finns nåt terapeutiskt över det.
En annan fundering som dök upp i huvudet - finns det japanska barn som har adhd?
Känns som en mycket typiskt västerländsk åkomma.
Kontakter i branschen berättar hissnande barnhistorier.
Om man säger så här: föräldrarollen är minst sagt lite skev idag.
Ta tillbaka kontrollen - vill man skrika.
Och vem ska vi skylla på när alla är kränkta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar