En vän var alldeles nyligen på en superduper flådig fest. Det var allt på en gång: filmvisning, middag, välgörenhetsauktion, röda mattan, uppvisning, you name it.
Man hade inte sparat på krutet. Lite party like it's 1999.
Men för klientelet som var där var det en gäsp, another day at the office.
När jag fick detta berättat för mig, kom ångest krypande över mig. Hade jag bevistat samma tillställning hade det stora problemet infunnit sig: vad ska man ha på sig?
Face it - av det allra finaste jag har (vet inte ens vad det är - allt är vardagsklädsel) är inget som de här människorna ens skulle sätta på sig om de grävde ute i trädgården.
Vilket i sig är en ren omöjlighet - för ingen rik människa på den här nivån verkar göra ett rejält handtag i sitt eget liv.
Ändå har de så mycket pengar att de rynka på näsan åt vällagat kött medan en annan kändis håller ett brandtal om katastrofen i Haiti, ropa in en tavla för 2,5 miljon spänn och i samma andetag ge bort den till sin megakända x-modellande flickvän.Låter jag bitter? Det bjuder jag på. Gratis utan förbehåll.
Att bara få ta ett glas vin eller en Cosmopolitan på en utomhusservering med en exotisk, varm kvällsbris virvlande runt benen hade varit alldeles helt underbart och nog för min del, för att citera Askungen.
Men runt mina ben virvlar bara dammråttor, tyvärr!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar