6 nov På egen flotte

Börjar bli riktigt trött på min onda fot. Att parera det gör mig stel i hela kroppen. Vaggar fram som om jag vore nittio år fyllda.
Ge mig stålar så jag klarar mig, så kan jag dra mig undan för evigt.
Nema problema.
Allt går så förbannat sakta!

Imorgon kommer en vaktmästarnisse hem till mig för att laga min ugn och mina kontakter som hänger lösa från väggen.
Sen fortsätter städningen tyvärr. Håller jag på att sanera mitt hem?
I övermorgon får jag besök - av en kattallergiker. Hon måste kunna stoppa in nosen i min grotta utan att hon riskera att dö på kuppen. Av andnöd. Inget annat.

Ska klämma in en middag med Isabella på kvällen. Den jag var lovad för några veckor sedan. Men det blev inställt.
Osäker varför.
Det har jag glömt.
Sen skulle vi hitta en lucka. Det är ju det jag menar - de ofrivilliga, sega pauserna .
Att försöka röra sig in mot människor det är som att springa i kvicksand. Man står still fast man rör sig. Typ. Och man blir så trött, så trött...

Linnea har jag inte träffat sedan i juni.
Har försökt men flickan har varit upptagen, konstant verkar det som.
Jag vill inte att det ska vara så men orkar inte jaga ifatt på folk rent generellt.
Somliga har jag inte sett på år & dar.
De får glida omkring på sina egna små flottar där ute.
Jag orkar inte simma dit.

Ibland (bittra tisdagar) tänker jag att om jag hade lagt ned den tid jag har ägnat åt att upprätthålla relationer av skiftande kvalitet, på mig och min karriär då hade jag förmodligen varit en framgångsrik människa.
Nu är mitt bästa plagg ett par kalsonger köpt på GeKås i Ullared.
Det är OK men inte så mycket mer.

Jag har ont i lederna. Väderomslag? Jag är på lite trist humör.