5 aug Aldrig rätt - men vem dömer det?

Funderar på val.
Våra liv är överhopade.
I andras finns inga alls.
Val, alltså.
Är det inte tandkrämstuber så är det inredningen på toaletter.
Vad vill man egentligen?

Jag har suttit med en stor mängd med bilder.
Varianterna kan bli oändliga. Bara att slå om bilden till svart/vitt lägger pannan i djupa veck: Infrarött eller blått filter?
Se bilden ovan. Gav mig tjugo minuters fundering i ämnet.
Spelar det någon roll tänker du. Jo, det blir två olika bilder. Oftast lika fina men på olika sätt.
Så är det med inredning.

Vi knallar in hos någon annan.
De steker fiskpinnar.
Gud vad gott, tänker du för du är hungrig och har inte ätit det på miljoner år. Fiskpinnar och remouladsås - man kan döda för det.
I en annan situation upplever man det som vardagsmat med tråkighetsstämpel.
Blir man klokare?
Vilket val man än väljer blir det säkert bra. Man ångrar sig säkert men man hade ångrat sig i vilket fall som.
Eller ångrat sig.
Man blir less.
Man tröttnar.
Man tror man valde fel.
Men man gick vidare.
Fel väljer man när det blir riktigt fel. Jag menar om man ångrar sig bara för att man ledsnar - det gills inte.
Det är bara tid som förflyter.
Eller som Napoleon sa: det som definierar en förrädare är tid.
I mångt och mycket har jag varit "fel" i typ hela mitt liv.
Jag kan radda en massa exempel. Kan ju börja med att att säga att ålderskillnaden mellan mig och mina föräldrar inte var kompatibel med min omgivning när jag växte upp.
Om jag hade varit stadsbarn i dag hade jag varit helt rätt.
Jag har aldrig varit rätt.
För tidig, för sen men aldrig rätt.