Stiger in i träningslokalen. Manlig svettlukt slår emot mig. För att svara på frågan vilken av sinnena man kan undvara. Nu vet jag: luktsinnet.
Råkade se delar av "Videocracy" imorse. De delar jag somnade ifrån häromdagen. Återigen: se dokumentären på SVT-play.
I Italien finns en superkänd paparazzi-hallick. Han låter sina paparazzis ta bilder på kändisar modell grövre. Istället för att sälja bilderna till tidningarna, bedriver han utpressning mot objekten ifråga. Betala annars blir det publicering.
Vid ett tillfälle plåtade han Berlusconis egna dotter med efterföljande utpressning. Mister B föll snabbt till föga. Köpte bilderna men publicerade dem själv senare och cashade in mer pengar än han hade gett för bilderna in the first place.
Paparazzi-hallicken höll på så här ett tag men åkte så småningom in i fängelse. Under de 40 dagarna han satt fängslad, tänkte han ut nästa smarta move.
Väl ute ur fängelset levererade han ett martyr-brandtal och vände det hela till sin fördel. Han släppte en skiva, tryckte upp t-shirts, skrev en bok, for runt på diskotek och visade upp sig mot betalning. Smart visserligen men va fan - vilket svin! Iskall och beräknande.
Men så här det väl i Sverige också? Man kalkylerar med Big brother för att bli känd för att sedan bli programledare, släppa en skiva eller bara flyta runt och lyfta pengar.
Ser du "Videocracy" upptäcker du skillnaden. Det är superunket i det Italienska samhället: korruption och maffia-tendenser som genomsyrar allt.
Jag åker gärna dit på semester men jag är så glad att jag inte bor där!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar