Det är nåt med värmen. Jag vill inte klaga. Man får inte klaga. Det är inte för varmt. Men det är nåt med den totala värmen som väcker tankar i huvudet.
Var är alla?
Jag går omkring i en glaskupa och får lätta panikkänslor. Alla är borta, upptagna. Jag känner mig totalt övergiven. Om det är sant eller inte, spelar mindre roll. Det är en känsla jag har.
Ja, jag tappade styrfart idag också. Bada är ju väsentligt men det är som om jag inte ids helt enkelt.
Ändå vill jag bara ut härifrån.
Egentligen är problemet mycket mera komplicerat. Och kanske privat. Och omfattande. Jag låter det vara så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar