8 juli Mot västkusten

Jag fattar inte varför det ofta är den som blir "attackerad" som ska sätta gränser och inte den som beter sig som borde tagga ned. Det är väl ett modernt sätt att förhålla sig, eller hur? Ibland när jag tittar på reality-program från USA (förvridna men speglar ändå nåt) slås jag alltid av den brist på utrymme det finns för folk att vara ledsna ett tag, att ta åt sig och bli sårade av ärthjärnorna runt i kring. Nä, då är det "offrets" fel, för att de bryr sig. Men puckot då som var elak in the first place - har den verkligen inget ansvar?
Samma princip verka gälla för tjejer som rör sig ute i vimlet en fredagskväll. Hur ska HON skydda sig - inte: grabbar, uppför er!
Jag kommer alltid i tid. Det är förmodligen min bästa egenskap. Är jag försenad då är det SL:s fel. Men gissa hur ofta jag får vänta på folk. Och jag låter dem. Det är slut med det. Bara så att ni vet.
Jag vet att alla inte klarar av konsekvenstänket. Men nog gömmer sig många bakom ett allmänt: "oj, det tänkte jag inte på!"
Men vi andra ska tänka. Åt er!
Samma lathet: "Jag är så dålig på namn". Har alla i Sverige dåligt minne?
Jag ska säga, klart & tydligt: det finns två anledningar till varför jag curlar runt. JAG vill ha bekvämlighet, inga katastrofer, välplanering och en skön upplevelse. JAG vill inte släcka bränder jag själv inte har anlagt.
Men.
Jag är empatiskt också - om ni inte visste det. Folk utan organisation och folk som lider - måste få hjälp.
Men snart är det slut på den varan också.

Jag är packad & klar. Matlådor (lax & ägg) ligger klara i kylen. Träningen inför resan är avslutad. Bröd-tanten var där och vi pratade lite. Har vattnat hos diverse grannar. Är det nåt jag har glömt?
Allt går att köpa.
Lojalitet också?