Så har man alltså florerat sig med kändisar back-stage på Pridefestivalen.
Schlagerkvällen började med gratisbubbel "där bak". Vi dsikuterade flitigt i drygt två timmar engelska BBC-serier och vår gemensamma fabless för sådana. Ja, jag introducerade "North and South" till sällskapet och de blev genast begeistrade. En av tjejerna hade fått den tillskickad från en australiensk kompis.
Vi är många nu...
Sen stegade vi ut på festivalområdet. Mitt i stod en bungyjump-ställning och högt därovan ramlade det ut en liten barbiedocka i turkos galaklänning med rosa peruk. Det var Babsan som slängde sig ut i luften. Peruken satt kvar och klänningen gled inte upp. Starka benmuskler karln måste ha.
Jag skulle gissa att bungyjump har ett visst symbolvärde på Pride. Släng dig ut, typ.
När det var dags för själva schlagern, muttrade sällskapet om att det var så mycket folk framför scenen.
Jag: "Jag är suverän på att trängas. Följ efter mig!"
Min backupplan, att härja med Michas killgäng, hade jag lagt åt sidan för fribiljett och mingel backstage men vi lyckades vinka åt varandra. Jag leker med dem när vi ser paraden på lördag istället.
Schlagerkvällen presenterades av Shirley Clamp. Man kan tycka vad man vill om hennes musik men hon är mysig, charmig, kul, har scennärvaro och publiken älskar henne. Verkligen. Det är förmodligen de som köper hennes platta.
Åsså kvällens artister: Shirley, Magnus Carlsson, Alcazar, Charlotte Perelli, Lili & Sussie, Velvet, Sarah Dawn Finer, Sahlen, norskan från ifol mAria nåt och allas vår Alexander Rybak. Har säkert glömt någon.
Bakgrundskören - Schlagerfeber stod för andra artisters låtar.
Min förhoppning om att få se Måns riva av "Hope & Glory" infriades alltså inte.
Kvällen avslutades backstage. Tonåringarna i sällskapet plåtade kändisar och jag växlade några ord med bland annat Andreas Lundstedt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar