Sitter på tunnelbanan, läser och lyssnar på musik. Vid Hammarbyhöjden knackar det på rutan. Jag tittar upp och fattar inte vad jag ser: min gamla polare Lottie, från Boden och sedemera Uppsala-bo och nu här.
Jag blir chockad. Jag hade inte väntat mig det. Vem gör det? Vi har inte träffats på femton år...
Hon ropar nåt genom den öppna dörren, jag hör inte på grund av hörlurarna.
Vem är lättare att hitta - jag eller hon?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar