Två lite lugnare pluggdagar är till ända. Det har varit pyssel, knyta ihop säckar, planera, skissa.
Idag tänkte jag vara social.
Traskade lite down the memorylane igår, när jag tittade på "Så mycket bättre". Bosse Sundström, sångare i Bo Kaspers, har verkligen åldrats. Det är generellt inte ofta man säger det om män men det var det jag reagerade över.
Jag kände hans första fru och var inbjuden på deras gemensamma bröllop i Piteå då det begav sig tidigt 90-tal.
Han var ganska självupptagen och vad jag minns, stal hela showen på bröllopet.
De skilde sig så småningom och that was that.
Det var intressant program och bra versioner av bandets låtar. Agnes, Titiyo och Ulf Dageby har mycket speciella röster - som jag gillar.
Försökte se en Mission impossible-film men det var nästintill omöjligt (impossible). Så löjligt på nåt vis.
Somnade stenhårt och vaknade av att Martin Krook ringde från Japan halv två på natten. Men det var nog en ojjagkomåttelefonen-typ.
Så jag svarade inte.
Härom natten drömde jag om min förra arbetsplats. Det märkliga var att jag blev tillbedd att komma dit och jobba, vilket är konstigt efter vad som har hänt. Och varför jag gick det är höljt i dunkel. I alla fall - arbetsledaren drog över arbetstiden rejält och när jag påpekade det liiiiiite försiktigt, snästes jag av med orden: "Det är så typiskt dig att kommentera sånt här".
Vilket inte är sant. Andemeningen i resten - obehaget jag kände när jag var där, i drömmen - har sin relevans.
Och jag vaknade i mitt eget liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar