5 okt Frustration!

Jag ska erkänna med en gång: jag avskyr snåriga instruktioner. Nåt jag hatar ännu mer är när enkla instruktioner krånglas till, belamras av kontraorder och detours.
Det ska vara enkelt.
Tydligt.
Rakt fram - om det går.
Vissa skeenden är ju krångliga - men då får man bryta ned det i delar så att det görs begripligt för mottagaren.

Den här månaden har varit full av ett ständigt sökande.
Jag börjar med den andra krusen. Jag är så vansinnigt less dataprogram nu. Oändliga timmar har jag suttit framför datorn och tagit del av kompakta webblektioner: 2 st word (grund och fördjupning - inga databaser det är jättedjupt antagligen), power point, excel, windows (ja, jag vet men jag måste se kursen). PP och Excel är helt nya för mig och den som har petat i Excel vet att det inte är en promenad i parken.
Nåväl det här är självpåtaget men det innebär att jag har snart ingen kraft kvar till dataprogram och detta ständiga LETANDE.

I den andra kursen - Vårdadministration - ser det ut på följande sätt:
Nytt program i journalskrivning som heter Take Care. Programmet i sig är superenkelt och logiskt men nytt. Typsnittets storlek - som inte går att ändra på - är superlitet, vilket innebär att man letar och letar - tills dess att man är van rent fysiskt var man ska klicka.
För att skriva journalen måste man ha ljud i hörlurarna. Programmet heter speechmike och man har en fotpedal som stoppar och stannar programmet.
 Vecka två lackade det programmet ut. Inte skolans fel dock.
Precis när man hade hunnit lära sig hur man skulle logga in, var allt låg etc var vi tvungna att göra en lång rad andra inställningar varje gång vi skulle få igång skiten. Kontraorder.
Skolan ringde men inga tekniker kom.
Så där har det haltat fram på det området.

Mer letande.
I latinsk terminologi får vi leta och tänka, leta och tänka hela tiden. Vilket i sig är i sin ordning. Det finns en pedagogisk tanke bakom. Det är bara något uttröttande även om det i sig är kul. Roligare än vad jag trodde.

Sen har vi fördjupning i Word - en röra från helvetet (lätt överdrift).
Vår lärare (kompetent men något.... fladdrig) har lagt ännu mera ris på ryggen.
Vi håller på att koppla ihop brevutskick med en kunddatabas (adresser). Det bara tjorvar och jag har inte ord för att beskriva det. Halva lektionen gick till att reda ut varför databasen inte fungerade. Sen följde en rad kontraorder (som jag gillar - not). Lektionen slutade med att jag var genomsurrad av ditten och datten och tänkte: äh, jag gör det där hemma och följer manualen till punkt och pricka. Behöver jag säga att det inte går. Inte för mig i alla fall.

Om då någon säger glatt: Det är bara att läsa i boken - ska jag personligen hugga huvudet av vederbörande.