Jag knallade runt med min brorsa på stan igår.
Först satte vi oss på en parkbänk, bredvid en staty alldeles utanför Gamla stan.
Samla ihop oss inför en kopp kaffe.
Tjugo minuter senare kommer det fram en sliten dam och säger:
"Går jag sitta här på bänken med er?".
Det fanns knappt rum och det fanns lediga bänkar.
Jag tittar mig runt och tänker vad kostigt att hon tränger sig på.
Hon fortsätter:
"Jag vill sitta här och dricka mitt vin för jag har sån ångest!"
Just då blev vi kaffesugna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar