Jag kanske borde skriva nåt om vår minisemester.
Om jag börjar med Tom Jones, eller Tompa som Sandra kallar honom.
Mannen är 72 år och sjunger som en gud. Han har fantastisk röst helt enkelt.
Varje textrad blåser han liv i och det svänger.
Dalhalla: man kör sin bil till parkeringen och vandrar ned i stenbrottet. Där finns pub och mat.
Bara en sån sak.
Eller så åker man buss om man inte orkar/kan gå.
Det är kallt därnere och vackert på ett kargt sätt. Jag hade fleecejacka och anorak med mig. Filt över knäna och kudde under arslet.
I muggen medhavd svagdricka.
På vägen ut: det var en syn att se alla människor gå ut ur stenbrottet. En vaggande orm.
Som uttåget ur Egypten.
Hemma på hotellet myste vi med var sin mugg Irish Coffee.
Bild från evenemanget kommer. Så småningom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar