18 okt Min randiga kalsonger

Sitter i en situation där jag bara kan göra det här eller så ingenting.
Så jag gör det här.
Gör jag ingenting, blir jag stressad, får massa konstiga idéer om morgondagen och vill starta den nya dagen på en gång, hoppa över sömnen, vilket inte går.

Jag har 25 jobb att söka.
Redan där blir man ju stressad.

Och 50 gig med bilder som skall hanteras.
Det kanske räcker med det.
Ligger efter med tre veckors träning.
Allt detta läggs på och man stirrar kodumt på skärmen en halvtimme innan man ska vidare till jobbet.
Det är då jag lägger patiens.
Vad annat ska man hinna?

Via Skype tar jag del av M & M:s stress. Den är värre än nåt annat.
Stress och ångest kan se olika ut.
Kompis är besviken på sin utbildning och vill hoppa av skolan.
Hon är stressad över att gå in i arbetslöshet igen.
Bita ihop?

Hos frisören får jag höra om fräcka ungdomar som öppnade dörren på salongen och smet in och tog en väska.
De fick tag på en utav dem, ringde polisen men Kling & Klang nöjde sig med att bara fråga efter bovens personnummer och signalement.
"Kom hit och se själva!"
Ingen polis kom och den unga tjejen släpptes.
Nolltolerans my ass.

Nu vill jag hem - till min katt, till min rosa filt, till en serie, till mitt vattenglas, till mina randiga kalsonger, köpta på barnavdelningen på H&M för tio år sedan.