Det finns tre ställen i världen som skulle få mig att utbrista:
"Jag kan inte fatta att jag är här".
Det är New York. Förståeligt.
Det är Los Angeles. Jag vill dit igen.
Och det är Rom.
Är dock totalt ointresserad av det moderna Italien.
Men att stå i Rom och tänka: det här var världens nav en gång i tiden.
Problemet är väl att jag bara kan tänka det.
Rom är ju inte längre intressant på det sättet.
Rom är inte vad Rom en gång var.
För av dessa tre platser är det nog i Rom jag skulle behöva upprepa frasen flertalet gånger, för jag tror nämligen inte att jag skulle känna nåt särskilt där jag stod. Ni vet, "historiens vingslag" and so on.
Det var nog svårt att tänka bort turisterna när jag besökte Stonehenge. Hur ska man lyckas tänka bort trafiken i Rom?
Då är det lättare med NY och LA. Det är moderna städer och moderna myter. Tillhandahållna av moderna berättelser.
Jag vill dit. Varför går jag här och trampar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar