Hemåt i natten

Ikväll har jag klockat hur länge det tar ned till tunnelbanan. Från låst dörr till tågets. Precis två minuter. Så nu vet jag det. Ovärderlig kunskap.

Lyssnar på Händel och tänker på min resa till bath i mitten av 90-talet. Jane Austen-eran, ni vet. Empire-skurna klänningar och kärleksförvecklingar. Här hasar man i duffel hemåt i natten.