Åsså ska man sammanfatta. Jag vänder på steken. Mitt kära ärrbråck som har stökat i två år, har levt rövare sedan i onsdags. Jag har gått dubbelvikt och kämpat mig igenom fotosessions. Emellanåt har det funkat, mullrat i bakgrunden och andra gånger har jag smått hyperventilerat.
Ringde kirurgen på S:t Görans som manar mig till akuten så det är dit jag är på väg när jag kommer hem.
Behöver jag påpeka hur lite jag vill det här, hur rädd jag är att det ska göra lika ont. Men också hur fuckin' otajmat det är, hur mycket jag har att göra, och flera resor som måste avbokas om.
Fotojobb som jag har fått ställa in, katten är utplacerad och att känna sig övergiven är bara början.
Därför passar jag på att skriva nu, för förmodligen blir det sjukhus i några dagar.
Tyck synd om mig!
Bu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar